(Debattartikel publicerad i Expressen 24 maj 2021.)
Det har i år gått 30 år sedan Eritrea utropande sin självständighet från Etiopien och 28 år sedan landet fick sin självständighet erkänd, 24 maj 1993. Det är också denna dag som eritreaner firar som landets självständighetsdag.
I samband med självständigheten i början av 1990-talet fanns en stor framtidstro. Kriget med Etiopien hade pågått i tre decennier och ja-sidan vann en överväldigande seger i folkomröstningen om Eritreas självständighet. Här i Sverige hade Dawit Isaak hunnit bli svensk medborgare, efter att han flytt Eritrea på grund av konflikten med Etiopien. Under åren i Sverige hade han varit aktiv inom den eritreanska diasporan och i samband med landets självständighet reser han tillbaka till huvudstaden Asmara, gifter sig och får barn. Det är här han börjar arbeta för tidningen Setit, Eritreas första oberoende tidning.
Fängslad för att ha gjort sitt jobb
Fram till 2001 jobbar Dawit Isaak som journalist, författare och med teater. Han reser också tillbaka till Sverige och Göteborg, men återvänder till Eritrea våren 2001. Det är i september 2001 som säkerhetspolisen i Eritrea hämtar honom i hans hem och fängslar honom och andra journalister utan rättegång. De fängslades för att ha gjort sitt jobb som oberoende journalister.
I höst kommer det ha gått 20 år sedan den svenska medborgaren, journalisten och dramatikern Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Ett land som inte haft fria val sedan Eritrea blev självständigt och som ligger sist i organisationen Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2021. Indexet visar situationen för pressfriheten i 180 av världens länder.
UD står handfallet
Under dessa 20 år är vi många i Sverige och internationellt som arbetat för att få honom fri. Varje vecka får Eritreas ambassad i Stockholm ett brev som är riktat till president Isaias Afewerki med krav på att Dawit Isaak ska friges. Under åren har Dawit Isaak fått åtskilliga priser kopplade till fri press och yttrandefrihet och hans böcker har getts ut igen. Men det svenska Utrikesdepartementet, UD, tycks stå handfallet. Sverige har ett ansvar att sörja för sina medborgare och vi menar att UD inte har gjort tillräckligt för att få honom fri.
Dawit Isaak har blivit en symbol för kampen för yttrandefrihet. Men bakom symbolen finns också en människa. En människa som har fråntagits rätten till ett liv i frihet. En människa som borde varit här hos oss. Han skulle kanske tagit en kaffe med en vän i Göteborg, gått på en ÖIS-match med någon i familjen eller besökt UD i sin roll som journalist för att göra en intervju.
Uppmärksammas i #dawitisaaksplats
Därför är vi flera organisationer, föreningar och engagerade personer som idag på Eritreas självständighetsdag vill visa några av de platser som Dawit Isaak hade kunnat befinna sig på om han inte suttit fängslad.
I vår aktion ”Dawit Isaaks plats” lägger vi idag upp filmer och bilder av tomma platser runt om i Sverige på sociala medier med hashtaggen #dawitisaaksplats. Vi gör det för att visa vår solidaritet, vi gör det för att upprepa vårt krav på att han måste friges. Efter 20 år måste Dawit Isaak nu få komma hem till sin familj.
Ulrika Hyllert, Journalistförbundet
Anna Johansson, Amnesty International Sverige
Kerstin Brunnberg, journalist
Erik Halkjaer, Reportrar utan gränser
Robert Aschberg, Publicistklubben
Leif Öbrink, Stödföreningen Free Dawit
Jesper Bengtsson, Svenska PEN
Grethe Rottböll, Sveriges Författarförbund
Kerstin Neld, Sveriges Tidskrifter
Thomas Mattsson, Tidningsutgivarna