Jag är inte längre fackligt aktiv men upplevde nyligen samma fenomen. En person i min närhet blir plötsligt psykiskt sjuk och håller på att krångla till sitt liv rejält. Jag försöker prata med henne, men lyckas inte alls nå fram. Efter samtalet känner jag mig uppgiven, tvivlar på att jag kan göra något åt situationen.
Nästa dag tänker jag ett varv till och bestämmer mig för att kontakta ett par av hennes vänner. Det visar sig att de känner sig precis lika vilsna och maktlösa. Men när vi pratar med varandra händer något. Det blir lättare att pussla ihop problembilden, och se möjliga vägar att hjälpa. Samtidigt sänks tröskeln för var och en av oss, tack vare att ingen behöver stå själv med hela bördan.
Hopplöshet vänds till styrka
Problemen är av helt olika art. Men fenomenet känner jag igen – hopplösheten som vänder till gemensam styrka. Under min tid i Frilans Riks styrelse 2011–2017 jobbade jag mycket med upphovsrättsfrågor. Då som nu vill stora förlag tjäna pengar genom att pressa frilansjournalister att gå med på gratis publiceringar.
Då som nu vill stora förlag tjäna pengar genom att pressa frilansjournalister
Avtalen damp ner hos enskilda frilansar lite då och då. Ofta på slutet av en förhandling om ett jobb. Då kom mejlet från redaktören: "En sak till, du behöver bara skriva på bifogade avtal också." Avtal vars innebörd medför stora konsekvenser för journalister och intervjupersoner. Men där budskapet var svårtytt och väl gömt i snårigt juristspråk.
I en sådan situation är det lätt att känna sig vilsen och svag. Att man inte hinner eller kan sätta sig in i problemet. Och att det ändå inte är någon idé att sätta emot. Lika bra att skriva på och skicka tillbaka.
En lärdom för livet
Jag upplevde denna maktlöshet även i min fackliga roll. När det dök upp ännu ett fult avtal, än värre än de vi sett tidigare. Skulle man orka dra igång kampen igen, var det värt det?
Vi var nog många som behövde bryta ihop en stund. Men sen började det bubbla. Frilansar började diskutera med varandra och med oss fackliga. Vi i Frilans Riks tog initiativ till att kontakta många frilansar som jobbade för samma förlag och skapa plattformar för att prata ihop sig. Vi hjälptes åt att samla information, formulera brev, slipa gemensamma strategier. Och inte minst – vi vände uppgivenheten till en stärkande känsla av att vi visst kunde göra något – tillsammans.
Vi vände uppgivenheten till en stärkande känsla av att vi visst kunde göra något – tillsammans
Den erfarenheten gav mig en lärdom för livet. När man känner sig svag och har svårt att se lösningar – prata med andra i samma sits! Då blir vi starkare.
Fatima Grönblad