I april 2019 röstade EU:s ministerråd igenom det europeiska upphovsrättsdirektivet, även kallat DSM-direktivet. Beslutet innebar att samtliga medlemsländer fick i uppdrag att implementera direktivets bestämmelser i nationell lagstiftning. Ett arbete som ska vara klart om sex månader, den 7 juni 2021.
Journalistförbundets upphovsrättsjurist Olle Wilöf har följt arbetet med direktivet i syfte att lyfta våra medlemmars villkor och behov. Med sex månader kvar är det mycket som tyder på att implementeringen inte blir klar i tid.
– En anledning till att det gått trögt är att EU-kommissionen håller på att ta fram ett tolkningsunderlag när det gäller artikel 17, bestämmelsen om videodelningstjänster, säger Olle Wilöf och tillägger:
– Det mesta tyder därför på att Sverige liksom övriga medlemsländer inte kommer att hinna införa direktivet i nationell lag förrän senare under 2021.
Artikel 15 och 17 centrala
Det europeiska upphovsrättsdirektivet får på flera sätt träff på mediebranschen och medlemmar i Journalistförbundet. Främst är det artikel 15 och 17 i direktivet som berör oss som förbund.
Artikel 15 ger ny rätt för publicister och mediebolag att få ersättning när deras presspublikationer sprids av vissa typer av informationsplattformar på nätet.
– Detta har i debatten även kallats för en “länkskatt”, vilket är en felaktig benämning. Det handlar om pengar, en avgift, som internetjättar ska betala via tecknade licenser till mediehusen. Det gäller text och bild-utdrag och inte visning av länkar, förtydligar Olle Wilöf.
Artikel 17 handlar om att plattformar online, exempelvis Youtube och Facebook, ska ta större ansvar för material som användare lägger upp. Rättighetshavarna får en möjlighet att kräva ersättning av företagen bakom de olika plattformarna.
Olle Wilöf, varför ställer vi i Journalistförbundet oss positiva till direktivet som helhet?
– Framför allt för att direktivet har en tydlig "röd tråd” att hjälpa den aktör som har den svagaste förhandlingspositionen: Den enskilde journalisten (eller annan upphovsman) gentemot sin traditionella motpart. Liksom även europeiska medieföretag gentemot de amerikanska plattformarna som Facebook och YouTube.
Hur kan det nya direktivet påverka medlemmar i Journalistförbundet och mediebranschen?
– Svenska medieföretag kan bli livskraftigare genom att de får del av de annonsinkomster som amerikanska internetgiganter haft på medieföretagens bekostnad. Detta innebär att de svenska medieföretagen har råd att betala anställda och frilansare. När det gäller enskilda journalister så kan de komma att få betalt i relationen till materialets användning, när koncerner som Aller eller Schibsted återanvänder material i olika produkter. Detta är betalningar som dessa koncerner tidigare vägrat att betala för.
Finns någon fara med direktivet för vår bransch?
– Det kan vara så att den mest kontroversiella bestämmelsen, artikel 17, som ytterst syftar till att musik och långfilmsbranschen ska kunna få betalt av så kallade internetplattformar, tar allt för mycket fokus på övriga frågor som vi tycker är viktiga. En annan risk är att det stora företag som Google helt slutar att visa och refererar till svenska sajter, för att undvika att teckna licenser eller på annat sätt betala utifrån skrivningarna i artikel 15.
Vad händer om den inte hinner implementera direktivet till den 7 juni 2021?
– Sverige och övriga länder kan då bli tvungna att betala en avgift, en form av böter till EU. Men som läget är nu, där förseningen beror på EU-kommissionen och inte på enskilda länder, är det väl ett inte alltför vågad gissning att tiden för implementering skjuts fram, och att länderna slipper betala någon avgift.